Biktning
Biktning???
Vet alla vad biktning är? Annars slå upp det på internet eller fråga någon ni känner. Det är främst i den katolska kyrkan som man använder sig av det. Och det tycker jag är rätt så konstigt, inte att det mest är i den katolska kyrkan utan hela grejen. Att du kan gå till en präst och berättar om din synd, sen får du den bortagen. Vad är grejen med synd i såna fall. Jag kan gå och mörda någon sen går jag och biktar mig. Och mina synder är bortagna, sen kan jag gå och mörda någon igen, och gör samma sak igen. Man kan få det att bli en oändlig procedur… Vad är då poängen med det? Jag vet att Jesus sade tom på korset förlåt dom fader för de har syndat. Men är det för våran egen skull att vi gör det? För att vi ska må bra inom oss, gå runt och tänka nu har jag biktat mig så nu kommer jag till himlen. Eller är det för guds skull? Jag tror inte att det är för guds skull i alla fall. Han ser allt vi har gjort och kommer göra, så vad är poängen men biktning ,det är en svår fråga! Som jag kommer återvända till senare. Hoppas du fick dig en tankeställare.
My life ”mina funderingar”
Vem är gud och vad är han?
Finns han?!?!
Det är frågor som finns i vårt samhälle dagligen. Men som ingen riktigt har svar på, och som är väldigt svåra frågor i alla fall om ni frågar mig. Jag är själv kristen och har varit det till och från hela mitt liv.
Och om jag skulle säga att det alltid är lätt att vara kristen skulle jag ljuga.
För det är det inte, ibland är det jätte svårt. Och det står jag för att jag tycker, man tvivlar och misströstar ofta! Det är inte kostigt och det är helt naturligt. Vi är uppbyggda för att testa oss själva och försöka ta reda på mer om livet och dess mening. Kolla bara på Eva och Adam, redan då utforskade de sina gränser, de var nyfikna och kunde inte helt kontrolleras. Gud försökte kontrollera de, eller kontrollera låter så hårt men han gav de väglinjer och riktningar var de skulle ta vägen och göra. Men de gick i mot honom, de misströstade och gjorde som han strängt hade sagt att de inte fick göra. De försökte ta den lätta vägen genom livet, den som lockade mest. Även att de visste att den var fel och att det inte var så gud hade tänkt sig. Känner du igen dig? Det gör jag! Då undrar ni säkert varför ”gud” (jag skriver Gud här innanför citat för att jag tycker det passar bäst så) som är så stor, mäktig och kraftfull inte stoppade de. Det var för att vi skapades med en fri vilja, gud ville inte kontrollera oss. Han ville att vi skulle gå rätt väg, men han kunde inte tvinga oss. Han blev ledsen, besviken på sina skapelser. Och blev tvungen att förvisa de ur paradiset. Men då frågar jag mig, tänk om de inte skulle ha blivit de? Hur skulle vårat samhälle sett ut idag, skulle vi funnits på samma sett, hur skulle våran vardag fungera? Men de frågorna tänker jag försöka svara på senare, nu till vem är gud? För mig är gud en hjälpredare faktiskt, då kanske ni tycker det är konstigt att jag kallar gud en hjälpredare, en sådan som tex städare hos andra människor, och gör deras skitgöra. Men jag ser gud som en hjälpredare, en person som hjälper mig med min ”skit” en som jag kan slänga all skit på. Och som gärna tar i mot den… Han finns alltid där 24 timmar om dygnet varje dag, han tar aldrig ledigt. Han lever för oss. Utan oss skulle han inte vilja leva. Jag anser mig själv som ett av hans många barn. Men även att jag har den tron om att han finns, så tvivlar jag ofta på att han gör det. För ingen vet att han finns, det finns ingen som kan säga att han till 100 % finns. Och man kan inte tvinga någon att tro att han finns. Det ska man få komma på själv, att man tror det eller inte. Jag är strängt i mot att man föds in i en religion. För då har du inte lika stor egen vilja. Du kan inte likadant välja om du tror ”han” finns eller inte. Typ Jehovas vittnen, när du föds in och kan knappt välja själv om du vill tro eller inte. Du har ingen val. Såna religiösa grupper är jag strängt i mot, men tillbaka till frågan. Eller vi kör en liten avstickare, jag har ofta frågat mig, är gud en man eller kvinna eller inget av det. Jag brukar kalla han fader, men det finns ingen heller som vet vad gud är. Men jag kommer använda mig av han här i texten. Men lämnar ”han” oklart, fri tolkning gäller! Nu har jag försökt berätta lite om vad gud är för mig och vem han är. Nu till om han finns eller inte. Som är den största frågan här i samhället idag som gäller religion. Finns verkligen gud! Ja det tror jag. Lägg märke till att jag skrev jag, jag skriver vad jag tycker och du får ha en egen uppfattning som inte behöver stämma med min. Men jag står för att jag tror att gud finns. När jag går igenom något svårt, så brukar jag berätta det för gud antingen med min mun eller annars tänker jag bara det, för jag vet att han hör vilket fall som helst. Och tro det eller ej, men de sakerna som jag har lagt fram i ”bön” har faktiskt löst sig. Och det har blivit mer synligt för mig på sista tiden. Men jag kan ju inte säga att det inte skulle ha löst sig om jag inte hade bett för det. För det vet jag inte, men jag tycker så här ”vad gör det att be? Du kan inte förlora på det, bara vinna” Och det är sant. Det är ingen som skulle dö om de ber, de tar inte lång tid, och du förlorar verkligen inte på det. Du kan bara vinna. Och om du inte tror att du kan be, så är det bullshit. Vem som helst kan det. Det är bara att säga det du har svårt med och be om hjälp, svårare än så är det inte. Jag hoppas jag fick fram så ni förstår vad jag tror om att gud finns. Men jag tänker säga det igen, allt jag skriver är mina åsikter, du behöver inte tycka likadant som mig och jag bryr mig inte om du inte gör det. Jag skriver bara vad jag tycker.
God bless yttrandefriheten
